HEJDÅ GBG

  

  
Nu lämnar vi Göteborg! Jag, Shiwan, Adriano, Junior och Gucci ska åka för att bo på hotell från idag till lördag eller Söndag. På lördag ska vi på american bully utställning och ställa ut vår lilla Gucci.  Så det ska bli kul att byta miljö och komma bort i några dagar. Igår skrev jag mycket till den nya boken. Fixade vad alla olika kapitel ska handla om och skrev introduktionen och ganska mycket på första kapitlet. Tack för era tips. Nu ska vi äta McDonalds to go. Jag svälter. 

HAHA så sexig. Tog första selfien när Shiwan var inne på Statoil och så kom han ut och tittade på mig. Skämdes tvär mycket och drog den här snygga selfien.  
Köpte mina två första mamma jeans. Hahaha, får se hur dem sitter på. Testade aldrig. Typ päron rumpa. Mom jeans 😂

Advertisements

TATTOO INSPO

Åhhhh. Jag vill tatuera mig igen!!! Jag tycker det är så sexigt med tatueringar. Jag har ju Adriano på handleden och Shiwan, My Love under nyckelbenet. Men jag känner att jag verkligen behöver fina symboler. Jag tycker det är så sexigt med halstatuering och kan helt ärligt tänka mig Junior och Guccis ansikte på sidan av halsen. Eller ett kors. Men på låret är jag helt säker på att jag vill ha rosett tatuering. 

Hittade den sexigaste lårtatueringen och förhoppningsvis tatuerar jag in den nästa vecka. Ser ut som stayups. Fatta att inte ens behöva ha stayups på sig och se så sexig ut på låren. 

Jag bara tänker att jag är gravid nu. Kommer tatueringen isåfall typ stretcha ut sig när jag går upp i vikt och hänga löst om jag rasar i vikt sedan efter graviditet? Eller är jag helt och cyklar? Haha, jag vill verkligen tatuera mig nästa vecka! Jag vill ha verkligen ha den här lårtatueringen och jag ska fixa den. 

Vill ha tatuering på låren, halsen, nacken och under revbenen 😍 
  
  
  
   
❤️    
    
    
    
    
 

Älskar den här också😍   

    
    
Och den😍

 

HEART OF ICE

Varför måste jag hela tiden ta hänsyn till någon? Det är det värsta jag vet. När det handlar om mina känslor. Varför ska min man ens bli arg för att jag älskade en person som är död idag?  Får jag inte känna? Ska jag istället smyga med mina tankar och inte vara ärlig? Jag måste skriva av mina känslor för att kunna bearbeta dem. Men tydligen har jag inte rätt till mina känslor. Jag måste hålla inom dem för det är vackrare om jag låtsas som jag aldrig haft ett förflutet. Jag gråter. Jag mår dåligt. Allt jag gör är fel. Jag tar hänsyn till alla andra före mig själv och när jag väl skriver av mig för att må lite bättre får jag skit. Han kan skämta med en tjejkompis till mig om hon fått i sig helt öppet på en grupp och det är inte pinsamt eller fel. Han kan skriva öppet om att han haft sex med många tjejer innan mig på grupper. Men om jag skriver om mitt döda ex så skämmer jag ut honom och det är fel. Jag är helt slut. Jag vill få ur mig det jag tänker och känner utan att någon ska vända på mina ord och straffa mig för mina känslor.  Han tog helt ärligt bort mig som vän på Facebook. Jag har valt att vara med min man. Jag bär hans andra barn i magen. Han borde vara helt säker på att jag aldrig älskat någon lika mycket som honom. Jag får inte bry mig alls tydligen om att någon jag brydde mig om är död. Han överreagerar och ändå är han personen som har sin ex frus namn intatuerat på sin kropp. Blir jag svartsjuk och kokar för det? Nej, men det är finare om jag fortsätter låtsas ha ett hjärta av is. Det ser bättre ut så. 

  

  

DU DOG

  
Har mitt förflutna verkligen satt så djupa spår i mig? För jag är irriterad och ledsen flera gånger om dagen. För skit grejer. Det måste vara att mitt undermedvetna kopplar känslorna till allt jag kan ta på i dagsläget. Jag vet att stress har gjort sitt med mig och att trycket blir för tungt pga allt i min omgivning. Men jag är drottning på förträngning. Jag vågar inte möta allt. 

Jag hade en dröm inatt om att du var vid liv och att jag blödde inför dig. Jag skämdes för att jag blödde och försökte komma därifrån så snabbt som möjligt innan du kunde få tag i mig. Och jag springer från mitt förflutna så mycket även om jag drar upp den ibland. Jag känner fortfarande av smärtan varenda dag och drabbas av panikångest attacker flera gånger om dagen. Så många människor som betytt världen för mig en gång i tiden finns inte i min värld idag. Jag sörjer så många minnen och känslorna hemsöker mig.

 Du besöker mig i mina drömmar ibland och kommer till liv där trots att du har varit död i tre år. Jag vaknade upp på helt fel sida efter det. För jag blev påmind. Om hur jag springer ifrån känslorna över tanken på att du är borta. Du är borta och sen den natten du försvann försvann en del utav mig. Jag blev argare, oroligare, räddare och ledsnare som person. Jag tappar kontrollen dagligen för att jag mår dåligt men sätter upp en mur att jag är arg istället. Jag försöker övertyga mig själv att jag inte bryr mig. Att du var en person som jag inte kände som bara försvann. För du krossade mitt hjärta och för det låtsades jag hata dig så länge att när du väl försvann från världen dog jag. För jag aldrig svarade på när du skrev att jag alltid kommer ha en speciell plats i ditt hjärta.

 Jag föll in i en mörk svacka där jag blev så paranoid utav mig att jag började gå med kniv i min jacka när jag bodde i skogen. Jag fick en psykos för tre år sedan pga att du försvann. Jag ville bara att någon skulle attackera mig ute i mörkret så att jag kunde få försöka döda någon med självförsvar eller dö själv. Jag tappade det psykiskt och skrev i koder på min gamla blogg. Jag hatar att drömma om dig och att komma ihåg det jag vill glömma. För jag har övertygat mig själv att du är lika död för mig som du verkar vara i verkligheten. Så varför hälsar du fortfarande på ibland som du vore levande i mina drömmar? Varför hemsöker du mig fortfarande?

 Det är för allt det här psykar mig fortfarande undermedvetet. Mitt sorgliga förflutna hinner alltid ifatt mig. Tur att mina fina älsklingar distraherar så mycket och påminner mig om den vackra världen jag lever i idag. 

ORO

  

 

Det spelar ingen roll om jag sover på dagen. Jag vill ändå sova igen så snart som möjligt. Jag är liiiivrädd för hur det kommer bli när lil bebis kommer. Adriano är hyper men är ändå inne i den självständiga fasen så han låter faktiskt mig ta det lugnt mycket. Mina ben är lika tunga som batonger. Jag känner mig så äcklig pga blödningen. Man ska ju slippa blod i nio månader under en graviditet. Känns mer som jag typ har mens varenda dag i nio månader, grov pms och en “ölmage”. Orkar inte smaka metall i munnen. Orkar inte vara hungrig hela tiden. Orkar inte vara trött hela tiden. Hur ska jag orka med en till egentligen? Börja om heeeelt igen? Sova tre timmar i streck (om jag har tur) för att sedan mjölka i timmar som en kossa? Byta rinnande blöjor? Trösta en bebis som gråter i timmar utan att berätta varför? Ha örnögat tjugo fyra sju? Bli helt fast med amning samtidigt som min unge kanske drar i mig och vill jag ska hämta nåt? Hur ska jag få nattningen att funka om Adriano väcker lilla syskonet? Hur får man det att funka? Det faller säkert naturligt sen. Men fan vad man tänker och undrar hur livet kommer bli som gravid. Jag är rädd. Jag tänker typ på spädbarnsdöd. Jag kommer behöva kolla till hela tiden, vara rädd hela tiden och oroa mig hela tiden. Jag är rädd att älska en till som jag älskar Adriano. Att blöda under graviditeten gör mig fan galen i huvudet. Orkar inte få ångest tankar. Eller panikångest. Så ska krama om min lilla älskling. Mamma livet asså. Toabesök. Efter jag kissat sitter jag kvar i typ två minuter för att jag är så van vid att Adriano rycker i dörren så när han inte gör det är det frihet hahaha. Nu e jag hungrig igen. Grejen är om jag ligger i sängen äter mina tankar upp mig. Så jag är ändå glad att jag aldrig riktigt får vara själv med mina tankar för min lilla älskling får mig tänka på annat med all sin speed.